10 februari 2019

Slut på en era och ett nytt liv börjar!

Hösten 1977 gick ett gäng förväntansfulla, nybakade mikrobiologiska Laboratorieassistenter ut Laborantskolan i Stockholm efter 2 ½ års studier och en massa praktik. Och jag tjoade och tog ett högt glädjeskutt så alla pennor i min rockficka flög ur över hela korridorgolvet! Jag var 23 år och började direkt jobba på SBL (Statens Bakteriologiska Lab) i Solna där jag gjort min praktik under utbildningen.


Jag sökte mig ganska omgående vidare till roliga, spännande arbetsplatser som höll på med forskning inom immunologi, tumörsjukdomar och andra spännande saker, Karolinska Institutet, Sthlms Universitet, Serafimerlasarettet, Huddinge sjukhus... Träffade såå många intressanta människor och arbetskamrater och fick vara med på många roliga disputationsfester!



Efter 5 år i denna roliga värld var det dags för familj och barn, och två små tjejer föddes i rask takt och jag sa upp mig, flyttade ut på landet och blev hemma-mamma i 3 ½ år.

Vid återgång till arbetslivet blev jag erbjuden jobb inom immunologisk forskning och diagnostik på min gamla "hemmaplan" SBL i Solna och bilpendlade många, långa mil under några år tills det blev övermäktigt med två små barn att lämna och hämta hos dagmamman. Hade sån tur att jag fick ett nytt jobb hemma i Bålsta, på Vårdcentralens laboratorium där jag fick ägna mig åt provtagning och en del analyser, året var 1990 och jag var 36 år. Under tiden ändrades vår tjänstetitel från Laboratorieassistent till Biomedicinsk Analytiker (BMA) -  fint som snus, hi hi. Och jag passade också på att vara barnledig med barn nr 3.

När Vårdcentralen skar ner på personal fick jag söka mig vidare och hamnade på något helt nytt. Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, i Uppsala sökte en BMA till Fiskenhetens bakteriologiska laboratorium och jag fick tjänsten, närmare bestämt 14 februari 1997. Nu fick jag verkligen nytta av mina mikrobiologiska kunskaper från utbildningen och fick lära mig allt om vilka sjukdomar som kan drabba odlad laxfisk (i ärlighetens namn visste jag inte ens om att vi odlade fisk i Sverige). Bilpendling igen, men vacker väg utan köer.

Inte trodde jag då att jag skulle bli kvar där så länge... jag som haft så många olika jobb och vant mig vid att vandra vidare efter en tid. Men år efter år har passerat, jag var privilegierad med ett mycket självständigt jobb och goa arbetskamrater och alla förmåner som en statlig tjänst ger, så det fanns ingen större anledning att söka sig vidare. Och alltid roliga personalfester... här i 80-talstema!


Och hux flux hade 22 år passerat.... och jag har kommit till vägs ände på mina 41 år inom laboratorievärlden och går stolt ut i världen efter väl förrättat värv och som nybliven pensionär! Och TACK för fin uppvaktning och alla kramar 💖


Nu väntar ett nytt, ljuvligt liv i frihet med gott om tid att skapa i min syateljé, umgås med familj, barnbarn och vänner, ägna mig åt hem och trädgård (fick en hammock i pensionsgåva) och utforska allt roligt som erbjuds i min kära hemstad Stockholm t.ex.

Återkommer och berättar om hur mitt nya liv gestaltar sig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar