I veckan som gick hade jag en återträff efter 30 år (!) med två av mina kompisar som jag lärde känna när jag var 18 år och gick en termin på S:t Eriks Folkhögskola i Stockholm. Det var en mycket blandad klass i alla möjliga åldrar som läste språk - engelska framför allt men även franska och svenska. Vi var ett litet gäng i ungefär samma ålder som höll ihop och som fortsatte att träffas i många år sen. Men så fick jag barn och flyttade ut på landet och det blev svårt att få tid att träffas och tiden bara rann iväg som den brukar.... tills en av oss 30 år senare sätter sig och börjar söka på Facebook och vi hittar varann igen!
Jisses vad kul det var att sitta och babbla och skratta och prata minnen och uppdatera oss med allt som hänt oss sen sist! Vi satt för övrigt på en jättetrevlig restaurang på Bryggargatan -
Belgobaren - som jag varmt kan rekommendera, belgiskt kök förstås med flera olika varianter av Moule Frittes och belgisk öl. Jag åt en lyxig fisk- och skaldjursgryta och drack en söt, mörk ljuvlig öl till.
Ett av våra gemensamma minnen från den tiden var vår treveckors vistelse i Oxford för att plugga engelska. Vi bodde på
Saint Clare´s Collage och blev väl omhändertagna med massor av aktiviteter och upplevelser inbokade förutom engelskalektioner. Mitt rum vid pilen...
En av oss fattades på återträffen men vi hoppas att få till en ny träff snart! Det är förresten jag i den lila jackan :-)
En av kvällarna var vi på den lokala rugbyklubbens diskotek och där träffade jag mina döttrars pappa minsann! Så de här gamla kära vännerna var faktiskt med då och förstås även den omvälvande tid som följde med att bli ihop med en engelsman, flytta fram- och tillbaka och slutligen bosätta oss i Stockholm, gifta oss och skaffa barn. Så ni förstår att det fanns mycket att prata om - barn, skilsmässor, jobb och allt där emellan! Och det roliga är att man så väl känner igen varandras personlighet och sätt att prata och gestikulera trots att det gått så lång tid - häftigt....
Nu måste vi förstås träffas snart igen och fortsätta där vi slutade, ett par timmar på en restaurang är inte mycket tid för att komma i kapp 30 år!
PS I höstas fick jag också via Facebook kontakt med en gammal vän och hans fru från Oxford-tiden och de kanske kommer hit och turistar i Sverige i sommar, så roligt!
