Slut på en era och ett nytt liv börjar!

Hösten 1977 gick ett gäng förväntansfulla, nybakade mikrobiologiska Laboratorieassistenter ut Laborantskolan i Stockholm efter 2 ½ års studier och en massa praktik. Och jag tjoade och tog ett högt glädjeskutt så alla pennor i min rockficka flög ur över hela korridorgolvet! Jag var 23 år och började direkt jobba på SBL (Statens Bakteriologiska Lab) i Solna där jag gjort min praktik under utbildningen.

Jag sökte mig ganska omgående vidare till roliga, spännande arbetsplatser som höll på med forskning inom immunologi, tumörsjukdomar och andra spännande saker, Karolinska Institutet, Sthlms Universitet, Serafimerlasarettet, Huddinge sjukhus... Träffade såå många intressanta människor och arbetskamrater och fick vara med på många roliga disputationsfester!

Efter 5 år i denna roliga värld var det dags för familj och barn, och två små tjejer föddes i rask takt och jag sa upp mig, flyttade ut på landet och blev hemma-mamma i 3 ½ år.

Vid återgång till arbetslivet blev jag erbjuden jobb inom immunologisk forskning och diagnostik på min gamla "hemmaplan" SBL i Solna och bilpendlade många, långa mil under några år tills det blev övermäktigt med två små barn att lämna och hämta hos dagmamman. Hade sån tur att jag fick ett nytt jobb hemma i Bålsta, på Vårdcentralens laboratorium där jag fick ägna mig åt provtagning och en del analyser, året var 1990 och jag var 36 år. Under tiden ändrades vår tjänstetitel från Laboratorieassistent till Biomedicinsk Analytiker (BMA) -  fint som snus, hi hi. Och jag passade också på att vara barnledig med barn nr 3.

När Vårdcentralen skar ner på personal fick jag söka mig vidare och hamnade på något helt nytt. Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, i Uppsala sökte en BMA till Fiskenhetens bakteriologiska laboratorium och jag fick tjänsten, närmare bestämt 14 februari 1997. Nu fick jag verkligen nytta av mina mikrobiologiska kunskaper från utbildningen och fick lära mig allt om vilka sjukdomar som kan drabba odlad laxfisk (i ärlighetens namn visste jag inte ens om att vi odlade fisk i Sverige). Bilpendling igen, men vacker väg utan köer.

Inte trodde jag då att jag skulle bli kvar där så länge... jag som haft så många olika jobb och vant mig vid att vandra vidare efter en tid. Men år efter år har passerat, jag var privilegierad med ett mycket självständigt jobb och goa arbetskamrater och alla förmåner som en statlig tjänst ger, så det fanns ingen större anledning att söka sig vidare. Och alltid roliga personalfester... här i 80-talstema!

Och hux flux hade 22 år passerat.... och jag har kommit till vägs ände på mina 41 år inom laboratorievärlden och går stolt ut i världen efter väl förrättat värv och som nybliven pensionär! Och TACK för fin uppvaktning och alla kramar 💖

Nu väntar ett nytt, ljuvligt liv i frihet med gott om tid att skapa i min syateljé, umgås med familj, barnbarn och vänner, ägna mig åt hem och trädgård (fick en hammock i pensionsgåva) och utforska allt roligt som erbjuds i min kära hemstad Stockholm t.ex.

Återkommer och berättar om hur mitt nya liv gestaltar sig!

Nya tider

Texten här nedanför skrev jag i början av 2018... Den blev inte publicerad då av någon anledning, men vi känner att den är så fin och ärlig och förtjänar att visas. Nu är det snart nytt år igen och vi tar oss an 2019 med lugn och förväntan - och jag lite extra eftersom jag från 1 februari slutar min drygt 40-åriga karriär som biomedicinsk analytiker och tar evig semester som pensionär. Mer om detta i kommande inlägg... Nu tillbaka till våren 2018....

Nästan exakt två år sen vi startade Gallery Magno Art och nu har det blivit dags att stänga verksamheten... Både sorgligt men också skönt med tanke på att anledningen är Magnus hälsa. Han måste ta det lugnt och bli frisk, blodtryck, kärl och hjärta har farit illa av stress och allt för hög arbetsbelastning. Men måleriet fortsätter förstås, kreativitet och skapande är bara bra för själen! Det har varit en fantastisk tid på många sätt och vi, och framför allt Magnus har fått sååå många nya vänner och kontakter som kommer finnas kvar länge, länge och jag känner mig tacksam som fått uppleva så många härliga stunder på galleriet i de mysiga kvarteren på gamla Östermalm.

Den sista utställningen fick bli med Magnus egen konst och jag kan säga att det var en av de mest välbesökta utställningarna sen starten! Och vi fick motta så mycket kärlek och lyckönskningar för framtiden och förhopppningar att vi kan fortsätta att träffas på ett eller annat sätt så man blev helt rörd.... och alla vackra blommor!

Nu börjar en ny tid för oss och vi får se vad det bär med sig! Ett är som sagt säkert, konst kommer det att handla om i alla fall! Jag har också "fått tillbaka" min Magnus, vi sågs inte så mycket under de här två åren, och nu har vi tid att umgås, göra saker tillsammans och ha ett gemensamt socialt liv igen vilket känns underbart.

Jag själv fortsätter att ägna min fritid åt att sy, både i företaget och nu på sistone även till mig själv och barnbarnen. Så kul att ha kommit igång igen med klädsömnad! I slutet av året sålde jag nästan helt slut på allt, först på en gemensam utställning på galleriet där jag hade med kuddar och sen på en julmarknad på jobbet. Nu på det nya året har jag tagit det lite lugnt med sömnaden, framför allt sen Magnus blev sjuk, men nu har jag satt fart igen. Det är väl ljuset som ger energi igen även om den här våren är seg som sjutton, massor med snö och kallt ännu.

Här kommer lite bilder på söta barnkläder jag sytt och en häftig Sgt Pepper-jacka i sammet och guld också.

Fantastiska Facebook

I veckan som gick hade jag en återträff efter 30 år (!) med två av mina kompisar som jag lärde känna när jag var 18 år och gick en termin på S:t Eriks Folkhögskola i Stockholm. Det var en mycket blandad klass i alla möjliga åldrar som läste språk - engelska framför allt men även franska och svenska. Vi var ett litet gäng i ungefär samma ålder som höll ihop och som fortsatte att träffas i många år sen. Men så fick jag barn och flyttade ut på landet och det blev svårt att få tid att träffas och tiden bara rann iväg som den brukar.... tills en av oss 30 år senare sätter sig och börjar söka på Facebook och vi hittar varann igen!

Jisses vad kul det var att sitta och babbla och skratta och prata minnen och uppdatera oss med allt som hänt oss sen sist! Vi satt för övrigt på en jättetrevlig restaurang på Bryggargatan - Belgobaren - som jag varmt kan rekommendera, belgiskt kök förstås med flera olika varianter av Moule Frittes och belgisk öl. Jag åt en lyxig fisk- och skaldjursgryta och drack en söt, mörk ljuvlig öl till.

via

Ett av våra gemensamma minnen från den tiden var vår treveckors vistelse i Oxford för att plugga engelska. Vi bodde på Saint Clare´s Collage och blev väl omhändertagna med massor av aktiviteter och upplevelser inbokade förutom engelskalektioner. Mitt rum vid pilen...

via

En av oss fattades på återträffen men vi hoppas att få till en ny träff snart! Det är förresten jag i den lila jackan :-)

En av kvällarna var vi på den lokala rugbyklubbens diskotek och där träffade jag mina döttrars pappa minsann! Så de här gamla kära vännerna var faktiskt med då och förstås även den omvälvande tid som följde med att bli ihop med en engelsman, flytta fram- och tillbaka och slutligen bosätta oss i Stockholm, gifta oss och skaffa barn. Så ni förstår att det fanns mycket att prata om - barn, skilsmässor, jobb och allt där emellan! Och det roliga är att man så väl känner igen varandras personlighet och sätt att prata och gestikulera trots att det gått så lång tid - häftigt....

Nu måste vi förstås träffas snart igen och fortsätta där vi slutade, ett par timmar på en restaurang är inte mycket tid för att komma i kapp 30 år!

 PS I höstas fick jag också via Facebook kontakt med en gammal vän och hans fru från Oxford-tiden och de kanske kommer hit och turistar i Sverige i sommar, så roligt!

Mina hoods

Jag är en riktig nörd när det gäller "historia", den tid som har varit, var man har bott, hur man levde och såg ut, vilken musik man lyssnade på och så vidare. Jag tycker om att läsa eller höra på hur det var förr och min egen historia skriver jag på då och då och berättar gärna om nån vill lyssna. Det är också väldigt kul att åka tillbaka till sina gamla "hoods" och minnas och se hur det har förändrats och en sån tripp gjorde vi i veckan!

Jag är född mitt inne i Stockholm och tillbringade nästan alla mina första 10 år på Söder alldeles nära Mosebacke Torg och Katarina Kyrka i de gamla kvarteren med kullerstensgator och bakgårdar och vidunderlig utsikt över hela stan. Den här soliga dagen spankulerade vi omkring i mina gamla kvarter och gick till min gamla skola - Katarina Norra - och kollade in mina gamla lekparker och förundrades över hur man släppte småskolebarn lösa på alla trafikerade gator...

Nästa boplats i min historia blev Bromma, nära Brommaplan där jag växte upp i förorts-idyllen och gick i Riksby Skola. Där hade jag inte varit sen 1977... nostalgiskt...

Det var verligen sååå kul att visa och berätta för Magnus och Tommy och att gå samma vägar fram och tillbaka till skolan och kompisar som en gång i tiden!

Födelsedagar

Det var en gång en höstdag precis som den här, med gula löv singlande i luften, för 29 år sen då en liten unge med en massa mörkt hår kom till världen - och jag blev mamma. Och så kom det ännu en höstdag med gula löv singlande i luften - ett år senare - då nästa lilla unge kom till världen som lillasyster till storasyster... Och nu fyller mina fina tjejer år, Cathrine i lördags som var och Charlotte nu på lördag och storasyster har själv blivit mamma vid exakt samma ålder som jag var när hon föddes.

Varje höst vid den här tiden - med gula löv singlande i luften - blir jag påmind om hur det var att få barn, ligga på BB, komma hem med en liten nyfödd och allt fantastiskt, läskigt, jobbigt, härligt och nytt!

Sen har jag förstås ett starkt minne till - fast då var det smällkalla vintern med massor av snö och flera år senare - då en liten pojke kom till världen som lillebror till sina stolta storasystrar!